HISTORIK
VÄRLDENS LÄNGSTA LINBANA
INLEDNING
 Sedan
mitten av 1800-talet har linbanor används för godstrafik i större
skala. En viktig förutsättning för detta var den flätade järntrådslinan,
som uppfanns 1834. Det var en svensk - Gustav Husberg - som
utvecklade den första linbanan med järntrådslina. 1845 satte
han upp sin anläggning vid Falu koppargruva. Linbanan hade två
vagnar med pendeldrift. Husberg hade också automatiserat tömningen
av korgarna.
Den rundgående linbanan har sin vagga i Sverige. 1873 tog A.F
Westerlund patent på denna typ, som snart blev en världsprodukt.
1891 startade Nordsröms Linbanor AB, ett företag som utvecklade
konsten att tillverka och montera linbanor. Under seklets första
decennier byggdes en hel del anläggningar i vårt land.
NYA VÄGAR
På 1930-talet började Bolidenbolaget planera inför den
kommande gruvdriften i Kristineberg. Förutom anläggandet av
gruva och anrikningsverk måste också transportproblem lösas för
frakt av slig till smältverket i Rönnskär. Mellan Boliden och Rönnskär
fanns redan järnväg. Men hur skulle Kristinebergmalmen forslas
till Boliden? Fågelvägen handlade det om drygt nio mil, men den
enda befintliga landsvägen gick över Ruskträsk - Norsjö och
var 14 mil lång.
I Kristinebergs berggrund fanns förutom koppar och zink, även
svavel, men priset på svavel var lågt. För att få brytningen lönsam,
måste transportkostnaderna hållas nere. Bolaget vände sig till
vägunderhållningsdistriktet och framförde önskemål om en ny väg.
Vägbygget kom till stånd och när gruvan öppnades 1940, kunde
lastbilarna använda en betydligt kortare väg, det är också den
väg vi idag använder.
JÄRNVÄG ELLER LANDSVÄG
Men andra världskriget satte en käpp i hjulet för
Bolidenbolaget. Bristen på drivmedel och gummi tvingade dem att tänka
om. Avspärrningen från yttervärlden ställde också högre krav
på inhemsk produktion av metaller. Kopparn måste transporteras
från Kristineberg, men hur?
Ett alternativ som lokalbefolkningen stödde, var att anlägga
en järnväg, från Bastuträsk över Norsjö till gruvan. Statens
Industrikommission föreslog att bolaget skulle bygga en
de'cauvillebana. I det här läget togs också linbanan fram som
seriöst alternativ. Idén med de'cauvillebanan föll bort ganska
snart. Det visade sig inte vara realistiskt att bygga en sådan
"minijärnväg". Linbana och järnväg vägdes mot
varandra. Beräkningar visade att anläggandet av en järnväg
skulle ta dubbelt så lång tid. Det krävdes tre gånger så många
arbetare och man tvingades använda mycket dyrbart järnmaterial.
Valet föll därför på linbanan och kontakter togs med Nordströms
Linbanor AB.
VÄRLDSREKORD
1941 startade planeringen inför det gigantiska projektet. Förhandlingar
genomfördes med markägare och vintern 1941-42 sysselsattes 170
man med stakningsarbete och markundersökningar. Detta visade sig
vara besvärligt, eftersom vintern var ovanligt sträng, vid ett
tillfälle uppmättes 45 minusgrader! För att även kunna arbeta
under den mörka delen av dygnet, användes luftvärnsstrålkastare.
Ett annat problem var den hårda tjälen. I vissa fall var marken
så hård, att indikatorerna visade fast mark, trots att det
egentligen fanns gungfly under käpparna.
 9 april 1942 skrevs
kontraktet mellan Boliden och Nordströms. Senast 1 september 1943
skulle anläggningen tas i drift. Under sommaren 1942 arbetade ca
1300 man vid linbanebygget. Bolidenbolagets egna mannar stod för
vägarbeten och transporter. Flera olika entreprenadfirmor
anlitades för gjutningen och Nordströms skötte själva
monteringen.
En 30 meter bred gata höggs ut efter hela sträckan och
materialvägar drogs fram. Av de 120 km sommarväg som bröts
bestod 20 km av kavelbroar över myrmark. Några siffror ger
besked om omfattningen av bygget. Till vägbygget behövdes 24000
kubikmeter betong, 1100 ton armeringsjärn och 400 000 meter
kablar och linor!
 Före jul 1942 var alla
kablar dragna. Vid nyår monterades drivstationerna. Den 14 april
-43 var det så dags att inviga anläggningen. Långt före utsatt
tid. Nu kunde malmen från Kristineberg, Rävliden och Bjurfors
transporteras till Boliden. Linbanebygget hade kostnadsberäknats
till 13 miljoner kronor, men räkningen hamnade till slut på ca
20 miljoner. Bygget finansierades delvis genom att staten
tillstyrkte ett pristillägg på koppar med 15 %. Det kom att gå
under benämningen "kopparskatten". Vidare ställde
staten upp på en avskrivning med 80% av anläggningskostnaden.
Linbanebyggarnas kamp i Lapplands- och Västerbottenskogarna
hade väckt intresse i världspressen. Notiser om linbanebygget
hade under byggnadstiden ett par gånger gjort en rond i jordens
tidningar och knappt hade startknappen för hela anläggningen
tryckts in första gången förrän den första delegationen slog
ned. Det var en representativ delegation från USA:s press,
representerade sammanlagt 500 tidningar som begagnade tillfället
att se linbanan.
PÅ PATRULL EFTER LINBANAN
Världens längsta linbana mätte drygt 96 km. Över berg,
myrar, skogar och sjöar färdades korgarna under sin resa.
Tidigare hade linbanornas fundament byggts i trä eller järn, men
den här linbanan var tillverkad helt i armerad betong. Stolparna
var runda, en form som inte bröt mot naturen egna linjer.
Banan indelades i åtta sektioner. Drivstationer placerades i
Ytterberg, Strömfors, Rakkejaurs, Mensträsk, Bjurfors, Åsen och
Renström. Banans sträckning berodde delvis på att bolaget ville
komma nära de redan kända mineralfyndigheterna i området.
Tanken var att man skulle kunna lasta på malm vid
drivstationerna, men denna möjlighet har inte används mycket.
Från början arbetade ca 40 man på linbanan. De var uppdelade på
två skift. På varje station fanns folk utplacerade.
Linbanevakterna patrullerade sträckan och såg till att banan
gick som den skulle, de smorde också kablar och kabelskor.
1943-55 skickades mellan 230 000 och 280 000 ton slig varje år.
De första åren fanns ca 900 korgar. Under årens lopp har det
som mest funnits 1400 korgar på sträckan. Varje korg kunde ta en
last på 1,2 ton.
När produktionen i Kristineberg ökade, tvingades Boliden
utvidga drifttiden på linbanan. När treskift infördes
sysselsattes ca 60 personer.
LASTBILARNA KOMMER IGEN
Från mitten av 1950-talet och fram till nedläggning har företaget
jämfört fraktpriser mellan linbana och lastbil. För att kunna
motivera fortsatt drift av linbanan har det varit nödvändigt med
rationaliseringar. I slutet av 50-talet sattes lättare korgar in
vilket medförde att lasten kunde ökas till 1,4 ton, vidare återgick
man till tvåskift. Det tredje skiftet användes nu till att
reparera och underhålla linbanan.
1964 blev allt stationer automatiserade. Linbanevakterna försvann
och nu sköttes banan från en manövercentral i Bjurfors (Örträsk).
I Kristineberg och Boliden fanns det folk som lastade och tömde
korgarna. Antalet anställda minskade till 24 personer. En annan
rationalisering var smörjvagnarna, som automatiskt skötte smörjningen
av kablarna. En inspektionsvagn tillkom också. Med den kunde
vakterna åka hela sträckan på en dag, för att kolla upp banans
skick.
Ända fram till 1986 klarade linbanan konkurrensen från
lastbilarna. Då lade Boliden Mineral fram en utredning som visade
att man skulle spara 1,2 miljoner kronor per år, genom en
avveckling. Den 20 oktober tog företagsledningen det slutgiltiga
beslutet om nedläggning. Den 9 januari 1987 lämnade den sista
malmkorgen utlastningsstationen i Kristineberg. Linbaneepoken var
slut. Från 1943 till 1987 skickades ca 12 miljoner ton slog på
linbanan. Översatt i lastbilar blir det 400 000 fordon, med en
lastkapacitet på 30 ton.
ÖRTRÄSK - MENSTRÄSK
VÄRLDENS LÄNGSTA LINBANA
När Boliden AB meddelade att linbanan skulle läggas ned
bildades spontant en intresseförening - Världens Längsta
Linbaneförening. Målsättningen var att bevara delar av världens
längsta linbana mellan Kristineberg och Boliden åt eftervärlden.
Anläggningen hade stora kultur och industrihistoriska värden,
den hade varit en ryggrad i Bolidenbolagets gruvindustri och
spelat en betydelsefull roll när det gäller gruvindustrins
ekonomiska historia. Persontrafik på sträckan Örträsk - Mensträsk
skulle också innebära större möjlighet att bevara kunskapen om
den teknik som används vid transporterna.
Följande kalendarium visar händelseförloppet för Världens Längsta
Linbana Örträsk - Mensträsk.
|
Bokning / förfrågan
Tillbaka
